En rabatt, skall det vara nödvändigt det?

Datum: 29 november 2019

Jag har gått runt och funderat på om ordet “substansrabatt” skall uppfattas som eller återspegla något positiv eller negativt för den som investerar i ett investmentbolag? Ofta ser man det som något okritiskt positivt som någon form av paketrabatt, i stil med “köp tre, betala för två”, “få en slips på köpet”, eller som det brukar heta i investmentsammanhang: “köp 1 krona för 80 öre”.

Men kommer sig det som uppfattas positivt för investeraren av positiva anledningar för bolaget? Låt oss titta lite närmare på det genom att lista några anledningar till rabatten...

Förvaltningsrisk

Även om en diversifierad portfölj är mindre riskabel än en odiversifierad portfölj så riskerar aktivt förvaltande alltid att man gör något felbeslut som kan leda till att ett enda innehav även i en diversifierad portfölj drar ner det totala resultatet. Att investera i investmentbolag innebär att du dubblerar denna risk, med din egen aktiva förvaltning ovanpå bolagets aktiva förvaltning. Denna riskdubblering gör att marknaden inte alltid vill betala fullt pris för investmentbolaget.

Portföljsammansättningen

Köper du ett investmentbolag köper du en investmentportfölj som inte alltid är exakt den portfölj du önskar och för detta är du inte beredd att betala fullt pris.

Ett exempel i nutid är Lundbergs relativt stora innehav av aktier i Industrivärden. Det är min egen uppfattning att Industrivärden kan vara ett bra köp i nuvarande konjunkturläge, men att Lundberg inte är det. I så fall måste det bero på att Lundberg äger annat som skulle göra bolaget mindre attraktivt, så vill jag äga Industrivärden via Lundbergs vill jag naturligtvis ha rabatt på Lundbergs resterande portfölj, vilket inte är fallet i dagsläget.

Förvaltningskostnader

Investmentbolaget har anställda som tar bra betalt för att sätta samman och förvalta investmentbolagets portfölj utan att bidra med något mervärde till de bolag investmentbolaget har andelar i. Det betyder att förvaltandet i sig skapar ett visst svinn i de vinster investmentbolaget genererar, vilket i sin tur bör (skall) resultera i en viss portföljrabatt motsvarande förvaltningskostnaderna.

I stort sett alla bolag – inte bara bland investmentbolagen – har också någon ägare med ett större koncentrerat innehav. Hur denna ägare respekterar alla övriga är också relevant. Finns det risk att denna ägare (och det finns det alltid) skor sig på eller utövar påtryckningar på övriga ägare måste detta prissättas som en del av förvaltningskostnaden.

Andra dolda kostnader

Med vilket jag i huvudsak menar likviditetsbrist i investmentbolagets innehav, vilket kan göra det svårt för ett investmentbolag att avyttra ett onoterat innehav till bokfört värde, vilket marknaden naturligtvis är medvetet om och därför sätter ett lägre men “säkrare” pris och värde på det aktuella innehavet.

En nära besläktat risk är den ökade osäkerhet och möjliga prisvolatilitet som tillkommer så länge ägandet finns, vilket i sig sätter press på priset. Volatilitet är som bekant risk och för risk vill man inte betala.

En ökad prisosäkerhet och/eller volatilitet kan också vara en konsekvens av låg transparens eller annorledes svårtolkad information från det onoterade bolaget – ytterligare en risk, således.

Således, med utgångspunkt från listan ovan, förefaller rabatten att uppstå som ett krav från marknaden för att överhuvudtaget intressera sig för att investera i ett investmentbolag, och en större rabatt behöver inte innebära att investmentbolaget är mer köpvärt än tidigare eller än andra investmentbolag. Snarare kan det vara helt tvärt om, att en stor rabatt ett bolag med stora kostnader, problem eller andra stora dolda risker.

Värt att ta i beaktande då man tror att det bara är till att köpa “1 krona för 80 öre”. Så för att besvara den ursprungliga frågan, “en rabatt, skall det vara nödvändigt det?” – Ja, absolut, men helst inte.

Thomas Stridsman Sjövy

Har du frågor eller kommentarer hör av dig till: redaktionen@safereturn.se